Usch...

Idag ryktades vi om en bilolycka, jag och syrran...
Och jag får en klump magen direkt... Hatar att inte veta vilka som är inblandade.. Orden snurrar runt i hjärnan; Är det någon jag känner, lever de?

Det sitter i så hårt..

När Stina och Christer var här ikväll läste vi på Dt vad som hade hänt och jag fick rysningar medans jag läste.. Över hela kroppen... Jag får flashback till de gånger det har varit folk jag känt/känner.. Jag kommer ihåg hur det kändes, hur jag mådde. Paniken, förvirringen och ovetandet..

Denna gång var det ingen som blev skadad och tror inte jag kände någon heller.. Men känslan ligger ändå kvar..