Life as it should be

Ja så blir det nog aldrig. "As it should be" menar jag då.
Jag undrar om det ens är någon som läser denna blogg, inte för att det egentligen spelar någon roll för jag tycker att det är rätt skönt att bara veta att jag kan skriva av mig någonstans om det behövs.
Igår fick jag en smärre chock. Du gav mig den första chocken för kanske 1 månad sedan och den nya igår. Jag måste säga att jag lider med er, framförallt så vet jag hur det är ur tjejens perspektiv. Ta vara på varandra och glid inte isär. Ni känner samma rädsla och oro, så bara ni sätter er ner och pratar så kanske ni kan förstå det. Försökte förklara det för dig igår, vet inte om du tog det till dig eller om du bara svara för att jag skulle bli tyst.

Själv känner jag att det kanske inte är så bra som jag trodde. Igår slog det mig att det inte är som förut. Jag låg i sängen och kände hur tåren rann nerför min kind när jag kom på detta. Magnus sa; Men älskling, det är som förut. Men nej, inte riktigt som förut. Det är ju det som är grejen. Det är inte samma mys, inte samma prat. Men han tog till sig det iaf, för så mysig som han var imorse var det längesen han var :) Jag vart riktigt glad och log hela morgonen. Ler nu bara jag tänker på det :) Älskar honom så mycket, vill inget annat än att leva resten av mitt lilla liv med honom :)

Igår var jag ju som sagt på skolan. Jag skulle åka dit för att träffa Tove. Har saknat henne så himla mycket. Vi hade skitkul igår, den lilla stund jag var där. :) Jag träffade även Marie-lena, hon tyckte att jag såg för fräch ut för att jobba med kossor. Haha. Men det tar jag som en komplimang :) Sen så träffade jag Majsan. Hon lät lite impad över att jag jobbade på Oxelvärsta. Så nu så ska hon kanske komma dit med sina 7 NV elever på onsdag (min lediga dag) och ha studiebesök. Hmm, vet inte riktigt hur jag hamnade i den situationen, men nu är jag där så jag får väl fixa det på bästa möjliga sätt.

Nehej, nu ska jag väl ge mig. Har skrivit lagom mycket nu.
Puss på allaa