Alltså, livet är så jävla orättvist och jag är så himla ledsen!
Här sliter man som fan med sin hund för att han ska kunna funka normalt och inte vara rädd för andra hundar! Vad tror ni händer?!
Jo då, en stor jävla goldenhane springer fram i hundranittio knyck (matte tappade kopplet) och Sixten blir ju såklart livrädd och hugger hej vilt i luften. Dolly var såklart med och skulle hjälpa till.. Matte springer fram så fort hon kan (gravid) och tar hunden därifrån. Där står jag chockad och inser att Sixten nu har blivit "attackerad" av en andra hund. Stor hund... Alltså.. Jag ger snart upp!!! Sixten var i upplösningstillstånd när dom gick. Detta hände nu på kvällen. Om det hade varit lite tidigare på dagen hade jag bett om att vi skulle gå på promenad tillsammans och få dom att inse att de inte är farliga.. Men folk försökte sova och vill inte lyssna på skrikande Sixten då...
Men vet vem som har hunden och har skrivit till henne på facebook om läget och frågat om vi kan gå med hundarna...
Ska bara säga att jag inte är arg på ägaren. Denna ägare är ansvarsfull och råkade tappa kopplet. Hon var inte beredd på att hennes hund skulle reagera så. Och ska säga att han var glad först och att han är lika gammal som Sixten, så kan tänka mig att han kanske inte världsbäst på hundspråk just nu. Så jag är på ett sätt glad att det var hennes hund, för denna ägare går ju att prata med iaf!
Men känner att jag blir lite bitter på sjävla situationen, här har jag sett ljuset i tunnel och så känns det som om tunneln rasar.. Blä....
Åh, vad trist och typiskt!
SvaraRaderaMen jag hoppas att ni kan ta en promanad tillsammans och att det hjälper.
Stackars Sixten, och stackars dig. Jag förstår att det känns jäkligt.
Så typiskt!
SvaraRaderaMen bra att du tar tag i det och kontaktar ägaren för lite träning.
Rädslor är väldigt lätt att få bakslag i- två steg fram och ett bak osv.
Kämpa på!
Kram
fy fan vad tråkigt för er! hoppas verkligen det löser sig med promenaden.
SvaraRadera