Okej, helt enkelt så är inte livet alltid så ljust.. Det kan se väldigt ljust ut från utsidan, men om man tittar riktigt noga på insidan finns det alltid en mörk djup fläck. Och den fläcken är nästan omöjlig att täcka över..
Jag vet varför min fläck finns, på gott och ont.. Jag vet också att jag troligtvis kommer att få ha den där i väldigt många år till, men det är nåt jag får lära mig leva med.. Den gör sig mest hörd när våren kommer, när vårkänslorna svallar och vill ut, då känner jag den lilla biten som inte kan andas.. Den lilla biten som behöver luft och kärlek, men inte får..
Men jag vet att en dag ska den där lilla fläcken få all kärlek den behöver för att kunna andas och då kommer jag se hela livet från den ljusa sidan, hoppas bara att det inte blir för sent...
Ursäkta svamlet, behövde skriva av mig lite bara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar