Jobbig helg..

Hejsan. Var ett tag sen man skrev här, men det har ju sina anledningar..
Förra söndagen åkte jag lite hastigt och lustigt till Baggerud för min äldsta syster Frida ringde och ville gärna ha sällskap och hjälp med barnen på måndagen. Så jag packade bilen och drog iväg. Dolly fick vara hemma eftersom jag skulle vara med barnen och barn är ju inte direkt hennes favoriter.
Var alltså hemma hos Frida hela måndagen och myste med Edvard och Tyra, dom små liven blir så stora. Det som var roligast var att dom faktiskt inte är blyga för mig längre vilket gör att jag kan hjälpa Frida mer utan att det blir storgråt från barnen. :) Nej riktigt kul var det. :) Jag tog även med Frida och barnen hem till Baggerud så barnen fick titta på traktorer och plocka äpplen, det var skoj :) Frida var mest nyfiken på huset så det fick hon såklart se. :)
På tisdagen ringde min näst äldsta syster Kristin. Hon hade hört ryktas om att jag var bra på att sysselsätta barn och mor ;) Så då åkte jag till henne, vilket var på tiden för jag har aldrig varit till deras nya lägenhet! Så då fick jag mysa med Noel :) Han växer så det knakar iaf! Vi hade iaf en jättetrevlig eftermiddag och fler ska det bli nu när jag hittar så lätt dit :)
Efter att jag var hos Kristin hjälpte jag att ta in lite kvigor, det gick bättre än väntat :)
På onsdagen gjorde jag ingenting spec. Jag var uppe i huset och drömde mig bort lite grann, men annars så gjorde jag inget.
Vid lunch började vi ta in nästa grupp kvigor. Alla följde snällt in förutom två, som sprang runt med huvudet högt och var allmänt rädda. Så vi visste att det där skulle inte bli lätt. Men vi gillrade en "fälla" (foderbur?) så att om dom ville ha det käket så sitter dom fast. Vis sex typ så satt dom fast.. Men den ena var totalt tokig! Hon höll på att välta bur och allt och det är ingen liten bur! Så det blev att dra in dom med traktor och grimma, det var inte det lättaste, men in kom dom. Och när dom väl kom in så var dom jättelugna. :P Knäppisar..
Sen på torsdag morron ringer mamma och säger att jag borde ta mig hem någorlunda fort för Dolly var jättedålig i magen så mamma hade fått vart vaken hela natten. Så jag åt mig frukost och åkte hem.
Väl hemma sen så blev Dolly ganska lugn med skitandet, men hon hade väldigt ont i magen. Det var som magknip... :( Så jag satt uppe med henne hela natten till fredagen oxå. Vi testade att ge henne lite mat på fredag morron som hon åt gladeligen, men magknipen blev inte bättre. Jag ringde mora veterinärstation och dom trodde oxå att det var nåt magknip, så dom sa åt mig att fasta henne i 24 timmar. Usch tänkte jag, ska min extremt hungriga hund inte få äta på ett dygn, hon kommer ju att dö av svält. Men det fanns inget att göra åt, det var bara att lyssna på dom. Natten till lördagen tog jag upp Dolly till mitt rum så att mamma och dom fick sova ostört. Det märktes att hon hade ont, men vi somna båda tillslut. Sex på lördag morron vaknar jag av att hon tvättar sig som en tok. Jag tänder lampan och upptäcker att det är nåt blodliknande i hela min säng. Jag springer ner till mamma och frågar vad det är. "Det är livmoderinflammation" Jag kunde inte hålla mig lugn alls. Massa tankar flög runt i huvudet; Kommer hon att klara sig? Det är helg, har jag råd med detta? Hur gör vi nu? Massa frågor. Tårarna spruta på mig och mamma försökte förbrilt få tag i en veterinär medans blodet praktiskt taget rann ur hunden. Vi visste ju att Falu djursjukhus var det närmaste MEN dom hade stängt för natten och hänvisade till Strömsholm. Då kom paniken ännu mer. Det är 53 mil till strömsholm från malung. Hunden kommer ju hinna dö innan vi ens kommer fram! Men dom i strömsholm sa att åk mot falun och ring dom vid åtta för då ska dom ha öppnat jouren igen. Så jag och mamma packade in en sjuk hund och en väldigt förvirrad hund som inte fick äta eller någonting och drog iväg. Vägen kändes faktiskt inte så lång till falun som jag trodde att den skulle göra. Och när vi väl kom fram var dom jättetrevliga och förklarade allt så bra. Så vi fick lämna Dolly där, det kändes mindre bra. Att lämna henne i minst ett dygn hos främlingar när hon har ont och är rädd, även fast man vet att hon är i trygga händer. Hon var uttorkad så hon var tvungen att ha dropp fram till operationen som skulle vara på eftermiddagen. Dom skulle ringa när dom hade opererat klart och dom skulle förhoppningsvis börja kl 16. Nu började tiden gå segt.
Jag och mamma åkte till Nettan i Borlänge för vi ville inte pendla 16 mil fram och tillbaks. Så vi klampa in hos dom, fast dom klaga inte. Dom fick ju hundvakt när dom skulle på dop :) Jag kunde inte varva ner nåt, tittade på klockan hela tiden.. Linda Bodin kom och sa hej och prata lite. Det var trevligt, har inte träffat henne sen jag var på praktik hon henne på Hundens hus i Stockholm. Men tiden gick inte snabbare för det. Efter sex ringde dom och allt hade gått bra. Då kunde jag slappna av lite. Men tårarna kom när jag låg i soffan bland alla hundar och tänkte att hon var helt själv.. :(
På söndagen fick vi hämta henne, hon var väldigt pigg och glad så det var skönt.
Så nu är hon på vila i två veckor. Funkar inte så bra med tanke på att Dolly nu vill göra valpar med mammas tik Bianca... Men vi säger till dom så gott det går :P Plus att Dolly tycker jag är jättedum som inte vill gå längre promenader med henne. Hon förstår verkligen inte att hon är nyopererad. :P
Om en vecka ska vi ta stygnen, samtidigt ska vi droga henne så jag får henne trimmad. Hon ser ut som en extremt skäggig terrier :P

Annars så känns det som att min låga som har brunnit som en tok i sommar håller på att slockna. Även fast det har varit en jättesolig dag så känner jag mig bara nere och trött. Det känns som om den lilla kylan som har kommit har bestämt sig för att hålla mig fast mig i sitt mörka grepp. Jag orkar inte med en vinter till med att må såhär.. Det blir inte bättre av att huset som vi ska flytta in i ger oss fler och fler överraskningar som gör att det blir dyrare och att det tar längre tid att flytta in..
Allt känns bara så jobbigt just nu. Enda gången det inte känns jobbigt är när jag pluggar. För att för varje rad jag läser i boken jag läser nu lär jag mig mer och mer om mig själv och om min hund. Så jag längtar till Dolly är helt återställd så jag kan testa några nya träningsmetoder på henne. :)

Jag saknar Magnus <3